För att komma till saken då. De allra flesta av mina inlägg där jag kritiserat ridsporten, vissa sätt man har med hästar osv. De leder tillbaka till mig. Jag har gjort allt det som jag skriver om (ja, det mesta iallafall, att säga allt är nog en överdrift så tro inte att jag slått min häst i fördärvet om jag någon gång skriver liknande). Mitt kritiserande på täcke och klippning leder tillbaka till mig, just i denna stund står min häst ute i snön med ett 200 grams täcke (oklippt). Jag skall dock byta tillbaka till ett regntäcke med fleece, som andas, eftersom han var på tok för "varm och gosig" under täcket igår.
Jag har gjort, och gör, många fel. Varje dag går det upp ett litet ljus för mig och jag kämpar med att förbättra livet för min häst, han är trots allt värd det bästa. När jag gick på ridskola piskade jag hästarna när de inte ville springa eller hoppa (jag slog inte direkt dem blödandes, men jag rappade till dem) eftersom jag inte visste bättre. Det är inget jag är stolt över men jag har varit en sådan blind ryttare. När jag rider på lektionerna (går på ett ridgymnasium) nu för tiden så gör jag det med lite mer eftertanke. Jag försöker få hästen med mig på ett positivt sätt istället för att dra i tyglarna, sparka med benen eller annat.
Det jag vill ha sagt är: ingen är felfri och speciellt inte jag. Jag vill öppna era ögon så som andra har öppnat mina, det är anledningen till att jag bloggar. Jag bloggar inte för att irritera er, utan för att få skriva av mig och kanske inspirera er till att våga stå på er. Att ändra på sig själv är svårt, men alla de små försöken räknas. Det är vad jag vill nå ut till er med.