Ibland känns mitt liv totalt meningslöst, idag är en sådan dag. Varför finns jag? Varför går jag upp varje morgon? Varför går jag till skolan? Varför kan jag inte bara få ligga kvar i sängen resten av mitt liv.?
Usch nej Sara, inte tänka sådana negativa tankar - jag vet, jag vet. Men de finns alltid där. Kravlar sig in i mitt medvetande och bryter ned glädjen i allt. De är så otroligt envisa, försvinner men bara för att dyka upp lika plötsligt igen en stund senare. Har alla sådana här tankar eller är det bara min hjärna som är fel inprogrammerad?
Jag är så otroligt trött på mitt smått meningslösa liv - för det är just meningslöst. Vad är meningen i att gå upp varje dag, gå till skolan fast själen skriker nej, ta sig hem och somna - för att vakna upp nästa dag och ta sig igenom helvetet igen? Det tar aldrig SLUT! De få timmarna på dygnet som jag får spendera i stallet och med min älskade familj är vad jag livnär mig på, utan de stunderna hade min själv splittrats.
Ta inte detta fel nu - jag vill inte ta livet av mig - jag vill bara ha ett liv värt att leva för, och jag vet att det finns folk som har det mycket värre! Jag har en familj som jag älskar och personer (samt djur) som står mig väldigt varmt om hjärtat. Jag ser bara ingen mening med att gå upp, göra något man avskyr, gå och lägga sig och sedan göra om samma sak dagen efter. Det är totalt meningslöst.