Vi skulle skriva en krönika i skolan, jag hade några olika ämnen i huvudet men valde detta.
Jag är ledsen Paulina (miniponies.blogg.se) men ditt inlägg inspirerade mig verkligen till att skriva detta. Det nedersta är från Paulinas text - http://miniponies.blogg.se/2013/september/att-sticka-ut-fran-hast-mangden.html#comment
Det finns en sak jag inte står ut med - människans konstanta strävan efter att ha makt över de som står under oss, djuren. Hur sjukt är det inte egentligen, om du tänker efter riktigt noga. Vi ber djuren om att göra något, inte för deras skull utan för våran, och vi ger dem inte ens valmöjligheten. Däremot om de inte gör som vi ber dem, ja då bestraffar vi dem.
Ta ett steg ur din behaglighetszon och se det från ett annat perspektiv. Du klampar omkring på gatorna i er lilla stad och en person med hund passerar. Hunden stannar till för att nosa (kanske vill den hitta den där perfekta platsen att kissa på?), ägaren rycker till i kopplet vars ena ände är fäst i ett halsband som löper kring hundens hals och går sedan vidare. Det jag precis beskrev är en ganska vardaglig scen, det måste du erkänna, ingenting konstigt alls . Vi tar en annan. Du är även den här gången ute och promenerar på gatorna, samma person med hund passerar men den här gången vill hunden fram och nosa på en annan hund. Personen, låt oss kalla honom Karl, rycker till i kopplet, säger skarpt "Nej" och hunden, Ludde får han heta, vänder sig mot sin ägare.
Hade du nu gått fram till Karl och frågat varför han gjorde som han gjorde, kan jag gissa att svaret hade varit i stil med, "Jag måste ha kontroll över Ludde, annars kan det bli farligt". Ja, det stämmer ju faktiskt! Men varför valde Karl att rycka till i kopplet istället för att göra något annat? Hm..
Jag tror att vi människor är så bundna kring att kontrollera våra vänner djuren, annars vet vi inte vad som kan hända. Vi gör det av rädsla, det är ett faktum. Men varför gör vi det på just detta sätt? Jag vet inte hur det är med er, men jag skulle betydligt mycket hellre skapa en annan känsla hos djuren. I dessa fall gör djuren rätt för att det inte ska bli bestraffade. (Det låter rätt sjukt, gör det inte?) Varför inte skapa den där magiska känslan där djuret gör det vi vill och ber dem om, för att det medför en belöning istället? Är det för att inlärningsperioden tar längre tid? (Såklart skiljer det sig från individ till individ) Är det för att vi är rädda att bli utdömda av andra? Är det för att vi är så inrotade i vad vi alltid har gjort, så att vi inte ser de andra alternativen?
Jag ger er några exempel:
Du vill att din hund ska hålla sig hos dig för att undvika att den far illa. Ska du då skapa ett band till den och ge den skäl till att vilja vara hos dig eller ska du lära den att inte gå iväg för att du då blir arg på den?
Din häst/hund (eller varför inte katt?) ska inte nafsa på dina händer efter godis. Ska du forma fram (genom possitiv förstärkning) att hästen håller sig ifrån händerna eller bestraffa/korrigera när den nafsar så att den inte vågar göra annat än det rätta?
Om du vill få din hund att komma på inkallning. Ska den komma springande för att du har något roligt att erbjuda eller för att den inte ska möta konsekvenserna om den inte kommer?
Detta, som allt annat, skiljer sig från individ till individ samt tränarens/ägarens kunskaper. Jag vill bara få er att inse vilka val ni har. I 99 % av fallen är mitt val alltid den possitiva vägen, för varför använda sig av något negativt när det går galant med det possitiva? Negativ förstärkning är inte alltid så dumt, men det är inte heller possitiv. Det handlar om vad du som människa väljer att använda dig av, vad ditt djur trivs med.
Sara Karlsson Maltby.