Jag heter Sara och fyller 17 år om ett antal dagar. Jag har hela mitt liv drömt om en egen häst och i slutet av sommaren 2013 besannades min dröm. Jag skrev till ett antal säljare men turen låg inte på min sida och de flesta hästarna i annonserna var redan sålda. Sedan hittade vi Micko. Han låg under 10.000 lappen och var både mager och omusklad. När jag provred honom stack han i galoppen och bockade, vi kunde inte hålla en lugn galopp. Ett par dagar senare veterinär besiktigades han och den första augusti blev han min.
I början var han en klippa, lugn och rar. Han började gå upp i vikt och blev bara piggare och svårare. Då stod jag där med en tretton årig fullblodsvalack som inte visste annat än springa fort. Instruktörerna på gymnasiet rådde mig bara att sätta dit en spänd nosgrimma och använda inspänningar. Jag blev rädd för att rida honom och satt oftast av gråtandes mitt i passen. Jag ville inte dra honom i munnen av rädsla eller flyga av i hans glädje rus.
Jag hittade Anns hemsida och hade sedan ett tag tillbaka läst om AR, något jag intresserade mig för. Vi påbörjade vår träning och redan efter första (!!) lektionen märkte jag någonting med Micko, han började slappna av! Det låter nog sjukt men jag hade aldrig sett honom stå lugnt och avslappnat förut.
I dagsläget har vi tagit vår tredje lektion och ska planera in en fjärde. Micko är väldigt snabblärd och jag är så glad över att ha hittat rätt grej för oss. Våra träningspass är nu (99% av gångerna) harmoniska och han börjar förstå vad han ska göra med sin kropp, jag med haha. Utan Anns hjälp vet jag inte riktigt var vi hade stått idag, AR är något underbart och det är så otroligt kul att lära sig. Man får inte bara lära sig vad man ska göra, utan vad som händer med hästens kropp när man gör det!