Det somriga vädret gör en så sprudlande glad, inte sant?! Idag känner jag det där lilla extra suget efter att få sitta på Mickos rygg och arbete tillsammans med honom. Känslan när han sänker huvudet ocho slappnar av, endast genom att jag lyckas placera mig rätt på honom och själv är avslappnad, är helt fantastisk.
Jag planerar att börja dagens träningspass (efter uppvärmningen genom groundwork) på hans rygg. Mamma följer med och det skapar ett ypperligt tillfälle då hon kan hålla i longeringslinan för att ge lite tydligare hjälper om han snappar upp mina. Efter det sitter jag av och arbetar på Anns senaste uppgifter - öppna och sluta. Vi avslutar passet med att gå på en promenad i det härliga vädret.
När Ann var här i fredags såg hon över min nya sadel och tipsade om att padda upp den ytterligare fram för att ge manken sin frihet från tryck. Det är inte lätt att hitta en sadel som ligger bra på honom när han har en sådan hög manke.
Ann förstod attan ville bli en "riktig" akademisk ryttare och vi bestämde oss för att fortsätta med arbetet från marken innan vi fortsätter med det uppsuttna arbetet. Hon förklarade öppna och sluta för oss, micko hade betydligt lättare för att snappa upp det än jag. Jag svävade ständigt iväg in mot ridbanan istället för att hålla mig någon meter ifrån kanten - men det är inte så lätt att hålla koll på sin egen kropp och hästens, speciellt inte när hästen i fråga går och trycker en inåt, haha. Till slut greppade jag det iallafall.
Jag fick många aha-upplevelser och jag känner mig fullproppad med information och uppgifter att bearbeta och öva på. Markarbetet är trots allt otroligt roligt och lärorikt!
Tränar ni för tränare ibland? Inom vilken gren?